Försvara frihetsreformen LSS

”Det många tar för givet, som att vända sig i sängen när man vill, bjuda hem kompisar på middag, plugga, jobba, klia sig och dra ut på promenad var nu möjligt för mig. Äntligen kunde jag leva livet – som mig själv”. Orden är Marias när hon berättar om hur hon upplevde att få tillgång till personlig assistans.

Det var en av de bärande delarna i LSS-reformen som drevs igenom 1994 av socialminister Bengt Westerberg (L). Men på senare tid har allt fler fått se den friheten beskäras. Vi har alla hört historier om barn med mycket omfattande funktionsnedsättningar, men som ändå nekats personlig assistans.

Bakom de hårdare bedömningarna ligger ett antal prejudicerade domar i kombination med regeringens uttalade vilja att minska på kostnaderna. Dessa förändringar får rent absurda konsekvenser. Den som matas för att kunna äta kan få assistans för det, men inte den som måste få sin mat genom en slang rakt in i magen. Den som behöver två assistenter när hen riskerar att kvävas av svåra hostattacker beviljas extra assistans för detta i totalt tjugo minuter om dagen – för varje hostattack är ju ganska kort.

Regeringen har makten att förtydliga lagar och regler om de tolkas alltför snålt. I stället har den gjort tvärtom och drivit fram ytterligare nedskärningar. Förtroendet för assistansreformen måste återställas. Oron bland alla dem som behöver assistans behöver skingras.

Den utredning som ser över LSS-reformen måste få nya direktiv. Goda levnadsvillkor, självständighet och delaktighet ska stå i fokus. Det behövs därför en modernisering av LSS och den personliga assistansen. Självklart ska reglerna också ses över för att minska kryphål och onödiga utgifter, men man kan inte som regeringen först ge order om besparingar, sedan undersöka om det finns något att spara på. Därutöver behöver tryggheten säkras på kort sikt för dem som just nu nekats stöd och hjälp.

LSS är den största frihetsreformen i svensk historia för personer med omfattande funktionsnedsättningar, där möjligheten att få personlig assistans var ett av de viktigaste inslagen. Det är en stor post i statens budget, men den ger också oerhört mycket tillbaka.

Liberalerna har avsatt extra pengar för att återupprätta den personliga assistansen.

Jan Björklund, (L)
Partiledare

Mats Siljebrand (L)
Gruppledare

Kjell Westerberg (L)
Ordförande

Ninos Maraha (L)
Kommunfullmäktigeledamot

Publicerad den 21 juli 2017 i Länstidningen