En liberal profil har gått ur tiden

Bo Håkan steg in i dåvarande Folkpartiets vackra lokaler på Turingegatan 43 (Amerikagatan) en varm augustidag 1980. Med axellångt hårsvall och iklädd ljusblå jeanskostym och sandaler renderade den nyanställde gruppsekreteraren i ett och annat höjt ögonbryn – framförallt hos ledande kvinnliga medlemmar i partiet.

Men snart skulle Bo Håkan gå från klarhet till klarhet genom sitt knivskarpa intellekt och sin enastående analytiska och retoriska förmåga.

Kommunalvalet 1988 innebar ett historiskt maktskifte i Södertälje, då Moderaterna, Folkpartiet Liberalerna och Centerpartiet tillsammans med vågmästaren Miljöpartiet tog över styret av kommunen efter ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav. Bo Håkan tog med stor entusiasm sig an rollen som både gruppledare och kommunalråd – i ny strikt kostym – tillsammans med kollegorna Rolf Eriksson (M), Ove Lundgren (C) och Irina Hoffman (MP). Bo Håkan kom att svinga klubban i bildningsnämnden, med ansvar för gymnasieskolan och kultur- och fritidsfrågorna.

Den borgerliga treårsperioden förebådade ”valfrihetsrevolutionen” och betydde till exempel att förutsättningarna för att bygga och bo på landsbygden förbättrades. Samtidigt startade demokratiexperimentet med 13 kommundelsnämnder, där Bo Håkan i ett par mandatperioder representerade sin egen stadsdel Brunnsäng/Grusåsen.

Ett politikområde som kom att ligga Bo Håkan särskilt varmt om hjärtat var kultur- och fritid. Från att intagit en minst sagt skeptisk inställning till ”röda” Teatergruppen Oktober kom Bo Håkan med tiden att omfamna Södertäljes egen ”stadsteater”. Även muséet på Torekällberget och biblioteken var hjärtefrågor, liksom fritidsgårdsverksamheten. Det var mer än en gång vi hörde Bo Håkan konstatera att en ungdom på fritidsgård kostar ett par tusen kronor om året, medan en ung människa placerad på institution går lös på flera miljoner. Bo Håkan återfanns i skiftande positioner 20 år i kultur- och fritidsnämnden och dess föregångare.

Vid mitten av 1990-talet väntade nya arbetsuppgifter, nu inom partiets riksorganisation. Fortfarande var kommunalpolitiken i fokus, men med hela Sverige som arbetsfält.

Bo Håkan tjänstgjorde också närmare 30 år i kommunfullmäktige. När han äntrade talarstolen var det som om tiden stannade upp för ett ögonblick och förväntningarna hos kommunens högsta beslutande församling skruvades upp. Anförandena kännetecknades av väl underbyggd argumentation, ett stänk humor och ofta en överraskande knorr. Bo Håkan kvalar otvetydigt in i kretsen av fullmäktiges absolut skickligaste talare i modern tid.

En bit in på 2000-talet gjorde Bo Håkan comeback som uppskattad gruppsekreterare, en post som han innehade fram till sin pensionering. På Liberalernas nya partihögkvarter på Dalgatan1 var han alltid tillgänglig för medlemmar och förtroendevalda och begåvade ofta Länstidningens debattsida med tänkvärda inlägg.

Bo Håkan Stockhaus lämnar ett stort tomrum efter sig och tankarna går i denna svåra stund till livskamraten Birgitta.

Mats Siljebrand
Stig Thörn
Bertil Nilsson

Publicerad i Länstidningen den 13 juli 2018