Ensamhet ett folkhälsoproblem
Ensamhet får ingen stor politisk uppmärksamhet. Det vill vi ändra på. Vi ska se social isolering som det stora samhälls- och folkhälsoproblem som det i verkligheten är.
Onsdag 11 juli 2018
Singellivet är vanligt i Sverige och framför allt i storstaden. Det passar många perfekt. Men att vara ofrivilligt ensam är en plåga – och en hälsofara.
Ensamhet är också skambelagt till viss del, men vi måste tala om det för att kunna befria fler, såväl yngre som äldre, från social isolering.
I dagens Sverige är fyra av tio ensamhushåll och två av tre brukare upplever ensamhet på äldreboenden enligt kartläggningar som bland andra Socialstyrelsen gjort. Och för många slutar livet på samma sätt – en av fem patienter som avlider på sjukhus gör det utan närvaro av en medmänniska. Det är för torftigt för vårt välfärdssamhälle.
Studier visar också att ensamhet och avsaknad av sociala nätverk skadar vår hälsa i samma utsträckning som dåliga matvanor och stillasittande. Det kan leda till depressioner, infektionskänslighet och fysisk smärta.
Den ofrivilliga ensamheten är ett samhällsproblem som måste tas på allvar. Självklart kan politiker inte ordna vänskapsrelationer, men kloka politiska beslut kan skapa förutsättningar för social samvaro. Behovet av umgänge bör till exempel vägas in när någon behöver äldreomsorg. Fler trygghetsboenden kan byggas och äldreboenden bli smartare och med utrymme för social samvaro. Måltidens roll inom äldrevården behöver uppgraderas för att bli en naturlig del i möten. Och landets vård- och omsorgsverksamheter måste rustas i syfte att ingen ska behöva dö i ensamhet, här behöver hälso- och sjukvårdslagen skärpas.
Årsrika människor kan få en betydligt bättre och trivsammare tillvaro. Den ideella sektorn har mycket att bidra med, gärna i samarbete med vården och omsorgen. Föreningar behöver samhällets draghjälp för att engagera människor och hjälpa ensamma med aktiviteter. Liberalerna har bland annat motionerat om ”måltidsvänner”. Konceptet innebär att Södertälje kommun samverkar med frivilliga, som besöker äldre en eller flera gånger i veckan för gemensamma måltider hemma eller på någon seniorrestaurang – utan extra kostnad för någon part. Modellen har många värdeskapande inslag; civilsamhället bjuds in, ensamma äldre tycker att både maten och livet smakar bättre och det är givande för den som frivilligt deltar i måltiden. Vi behöver överhuvudtaget bli bättre på att se seniorernas potential, inte minst deras ideella engagemang, som är ovärderligt för ett mer inkluderande samhälle.
Ensamhet får ingen stor politisk uppmärksamhet. Det vill vi ändra på. Vi ska se social isolering som det stora samhälls- och folkhälsoproblem som det i verkligheten är.
Liberalerna vill ge människor möjlighet att leva sitt liv fullt ut och att befria sig från den ofrivilliga ensamheten.
Mats Siljebrand (L)
Ninos Maraha (L)
Publicerad i Länstidningen den 11 juli 2018